Forskning & Fakta

Forskning & Fakta

om hästar och hästsport.

Titta gärna in på hemsidan www.equinfo.se för mer information och en förteckning över alla inlägg.Trevlig läsning, hälsningar Sara Slottner.

Hur vänja hästen vid farliga föremål?

Träning & tävlingPosted by Sara Mon, October 08, 2012 10:45:14

Vilken strategi är bäst att använda om hästen inte vill gå förbi något som den tycker ser farligt ut; att låta hästen undersöka i sin egen takt eller försöka få den att gå fram genom framåtdrivande hjälper? Danska forskare har börjat undersöka det och presenterade några resultat på ISES-konferensen (International Society for Equitation Science) i somras.

De använde 22 danska varmblodsvalacker i sin studie. Alla var mellan två och tre år och de delades upp i två grupper. Försöket bestod av att vänja hästarna vid ett uppfällt paraply som låg på marken. Den ena gruppen uppmuntrades att närma sig paraplyet genom att en person ledde hästen i grimma och grimskaft och drog i grimskaftet när den inte ville gå framåt, s.k. negativ förstärkning. Den andra gruppen släpptes lös en och en i arenan där paraplyet låg och de fick själva undersöka och ta den tid de behövde för att gå fram.

Forskarna mätte hjärtfrekvensen och gjorde beteendestudier samtidigt som de mätte tiden det tog innan hästen var framme vid paraplyet. Gruppen som fick vara lösa och själva närma sig paraplyet hade lägre hjärtfrekvens och visade även färre beteenden som tydde på stress jämfört med de hästar som leddes fram. Alla hästar som leddes var framme vid paraplyet inom två minuter men den lösa gruppen tog längre tid på sig.

Det intressanta i studien är resultaten de fick dag två i försöket. Då fick alla hästar gå lösa i arenan och det stod en hink med foder bredvid paraplyet. Samma mätningar gjordes för att se om det fanns någon skillnad i hur hästarna i de två grupperna hade vant sig vid situationen.

Det tog nästan dubbelt så lång tid för de hästar som även varit lösa dagen innan att gå fram till foderhinken. Forskarnas slutsats av försöket är därför att i just den här situationen innebar negativ förstärkning mer stress för hästarna i början men det gjorde att de vande sig vid föremålet fortare. Mer forskning är på gång från det danska forskarteamet för att nysta vidare i ämnet!

Djupare läsning:

Christensen, J.W. 2012. Object habituation in horses: negatively reinforced vs. voluntary approach to novel objects. Proceedings of the 8th International Equitation Science Conference, Edinburgh, s. 152.

Christensen, J. W. 2012. Object habituation in horses: The effect of voluntary vs. negatively reinforced approach to frightening stimuli. Equine Veterinary Journal. doi: 10.1111/j.2042-3306.2012.00629.x

Tidigare inlägg om inlärning.

  • Comments(2)//forskning.equinfo.se/#post171

Ridtravare

Träning & tävlingPosted by Sara Mon, August 20, 2012 09:54:46

Den svenska varmblodiga travhästen är en av vårt lands största raser och en av världens bästa travare. Eftersom travhästens tävlingskarriär är kort i förhållande till livslängden och långt ifrån alla hästar kommer till start så är det många som används som ridhästar. Det finns inget register över hur många ridtravare som finns i landet men förmodligen är det ganska många. En student på SLU i Skara gjorde 2011 en enkätstudie som riktade sig till personer som ägde ridtravare för att se om de upplevde några problem med sin häst som berodde på att den vara avlad för något annat än vad den användes till.

"Syftet med denna studie var att ta reda på om folk som äger/håller ridtravare stöter på problem med sin/sina ridtravare och vad de tror att dessa problem kan bero på. Om problemen kan kopplas till hästens liv som travhäst och vad den avlats i för syfte."

Studien genomfördes som en enkät där deltagarna bland annat fick svara på fyra frågor om sin häst:

1. Förväntar sig hästägare problem med ridtravare inför köp på grund av dess bakgrund och vad den avlats för?

2. I vilka situationer upplevs problem/oönskade beteenden och hur har man försökt att

komma tillrätta med problemen/beteendena?

3. Hur allvarliga upplever man problemen/de oönskade beteendena med sin häst?

4. Vad använder man ridtravare till?

Eftersom det inte finns något register över alla som har en ridtravare är det svårt att få ett slumpmässigt urval. I den aktuella undersökningen lades en enkät ut på Svenska Ridtravarförbundets hemsida och de som besökte sidan kunde välja att delta om de ville. Det kom in totalt 61 svar, 60 från kvinnor och ett från en man. Förmodligen är det inte ett genomsnitt av ridtravarägare - de som hittat till hemsidan kanske är mer engagerade och benägna att söka information än de som inte gjort det. Det kan också vara så att de som valt att besvara enkäten upplever sin situation med hästen annorlunda än de som inte svarat. Det kan ändå vara lite intressant att se resultaten.

Nästan hälften av de som svarade hade varit fodervärd åt en ridtravare innan de köpte en. Det kan tyda på att de varit nöjda med rasen och dess egenskaper. På fråga nr 1, om de förväntade sig problem, svarade 59 procent nej. En av följdfrågorna var om förväntningarna på hästen varit fel när de tittar tillbaka på hur de tänkte innan köpet och då svarade en fjärdedel att de haft för låga förväntningar och bara några få svarade att de haft för höga förväntningar. Två tredjedelar av de som svarade tävlade med sin häst i minst en gren.

De vanligaste problemen som nämndes var svårigheter med gångarterna och problem relaterade till musklerna. Nästan sju av tio upplevde problem med sin häst men oftast ansåg de att problemen fanns redan innan köpet.

När det gällde frågor om ridningen svarade sju av tio att de inte hade problem med galoppfattningarna och ännu fler svarade att de inte hade problem med att få hästen att bära sig/gå i form. En vanlig kommentar var att problemen hade funnits tidigare men "försvann då hästen byggt muskler".

I en intervju med en amerikansk veterinär om vad som är viktigt att tänka på vid köp av en före detta kapplöpningshäst säger han att "Ideally you want the horse that was just too slow for the track, but has nothing else wrong with it". I just det fallet pratade han om fullblod men samma ska gäller såklart för travhästar. han påpekar också att det är viktigt att fundera över vad hästen ska användas till för att bestämma vilka skavanker och tidigare skador som kan vara acceptabla. Han nämner mindre ligamentskador, lösa benbitar utan problem i någon led och lättare senskador som exempel på problem som ofta inte orsakar något bekymmer vid normal ridning efter att de läkt ut. Däremot tycker han att man ska fundera ordentligt om hästen har skador på brosket eller stora problem i leder.

Han rekommenderar även en ordentlig veterinärundersökning innan köpet, även om det är en billig häst man ska köpa. "People tend to think of what they spend on their prepurchase exam in relation to the value of the horse, but that's penny-wise and pound-foolish", säger han. "If you're diligent, you'll save yourself heartache and money by making the right decision for you and the horse".

Djupare läsning:

Nordin, J. 2011. Från travhäst till ridhäst – vilka problem som kan uppstå och hur dessa hanteras. Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa. Studentarbete 374.

Brown, L. 2010. Retraining racehorses. www.thehorse.com, article # 17653.

Svenska Ridtravarförbundet.

  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post164

Återhämtning under träningsperioder

Träning & tävlingPosted by Sara Mon, August 06, 2012 10:54:58

Inom elitidrotten är det vanligt att minska ner på träningen innan en viktig tävling för att därigenom toppa formen. Tanken är att de positiva effekterna av återhämtningen visar sig innan man börjar tappa kondition och/eller styrka.

Fenomenet är inte så väl studerat på hästar i hård träning, det är vanligare att titta på träning än på återhämtning, men det finns ett par studier och det verkar som om den positiva effekten finns även hos hästar.

I en studie från 2011 tittade forskare från Argentina och Tyskland på hur en veckas återhämtning påverkade mjölksyranivåerna hos hästar som tränades upp. I studien genomfördes två veckors träning på rullmatta i speciella cykler och de mätte hur exempelvis mjölksyranivåerna påverkades beroende på om en tvåveckors träningsperiod följdes av en veckas återhämtning eller inte.

Det visade sig att under återhämtningen fortsatte den positiva effekten från konditionsträningen. Det var inte bara det att hästarna inte tappade - vissa av de mätta parametrarna fortsatte faktiskt förbättras trots utebliven träning. I en äldre studie såg man högre max- och medelhastighet hos travhästar som fick perioder av återhämtning jämfört med de som inte fick det.

En av fördelarna med att lägga in perioder av återhämtning på det här viset kan vara att minska risken för överträning och förhoppningen är även att minska risken för skador. Exakt vilka effekter återhämtningen har och hur den ska se ut måste studeras vidare.

Djupare läsning:

Boffi, F.M., Lindner, A., Lopez, R.A., Botta, V., Sadaba, S. & Muriel, M. 2011. Effect of recovery periods during conditioning of horses on fitness parameters. Journal of Equine Veterinary Science, vol. 31, s. 661-666.

Shearman, J.P., Hamlin, M.J. & Hopkins, W.G. 2002. Effect of tapered normal and interval training on performance of Standardbred pacers. Equine Veterinary Journal, vol. 34, s. 395-399.

  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post162

Hur påverkar ryttaren språngkurvan?

Träning & tävlingPosted by Sara Tue, July 31, 2012 19:17:50

Ett forskarlag i Storbritannien har undersökt hur hästens språngkurva över hinder påverkas beroende på om den har ryttare på ryggen eller inte. Resultaten presenterades på ISES-konferensen i Edinburgh i juli.

Forskarna ville undersöka hur viktigt det är att ryttaren hittar rätt avsprångspunkt och för det använde de sig av tio hästar och ett hinder på 90 cm. Hästarna filmades när de hoppade - både under ryttare och i löshoppning. Man använde samma ryttare till alla hästarna och växlade i vilken ordning de fick hoppa. Totalt analyserades fyra felfria språng för varje häst - både med och utan ryttare på ryggen.

De beräknade avsprångspunkt, hur långt språnget var och hur högt över hindret hästen hoppade. Forskarna hittade inga signifikanta skillnader men det fanns en tendens till att hästarna hoppade av närmare hindret med ryttare på ryggen (i medeltal 91 cm) än vid löshoppning (i medeltal 103 cm), men det behövs ett datamaterial för att kunna säga säkert. Höjden eller längden på språnget påverkades inte av ryttaren.

En Irländsk studie publicerad 2005 visade liknande resultat. Där jämfördes språngkurvan hos hästar som reds av två olika ryttare, en oerfaren och en erfaren. Det visade sig där att hästarnas språngkurva och beteende innan hindret var förvånansvärt opåverkat av hur erfaren ryttaren var.

Nästa steg är självklart att titta på högre hinderhöjder och kombinationer av hinder, men det är ändå intressant att ryttarens inverkan på språngkurvan vid 90 cm inte verkar vara särskilt stor.

Djupare läsning:

Sammanfattningar av presentationerna på ISES-konferensen i Edinburgh 18-20 juli 2012. Den aktuella studien finns på s. 94.

Powers, P.N.R. & Kavanagh, A.M. 2005. Effect of rider experience on the jumping kinematics of riding horses. Equine and Comparative Exercise Physiology, 2 , s 263-267 doi:10.1079/ECP200568

  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post161

Jetlag

Träning & tävlingPosted by Sara Mon, July 23, 2012 08:19:56

Nu drar det ihop sig mot OS och hästar från hela världen transporteras till London. Forskare från Storbritannien och Australien har testat om även hästar drabbas av jetlag vid långresor och hur det påverkar deras prestation.

De tittade dels på hur de gener som styr dygnsrytmen påverkades och sen mättes hur länge hästarna orkade springa innan de blev trötta och hur mycket mjölksyra de fick. Hästarna hölls i specialgjorda försöksstall där det var motsvarande dagsljus i 16 timmar och mörkt i 8.

För att simulera en tidsförskjutning flyttades ljuset som det skulle ha gjort om hästarna rest österut över sju tidszoner. Första dagen efter tidsförskjutningen presterade hästarna faktiskt bättre än de gjorde innan.

Både V[La4] - hästens hastighet när mjölksyranivån i blodet når 4 mM - och tiden de orkade springa innan de blev trötta hade ökat signifikant. Tidsförskjutningen påverkade däremot inte mängden kortisol vilket tillsammans med en del andra faktorer gjorde att forskarna inte kunde se någon ökad stress hos hästarna.

Värt att poängtera är att dessa hästar inte utsattes för den stress som en verklig resa faktiskt innebär utan bara för själva förskjutningen av dygnet - något som alltså inte verkade påverka dem negativt.

Djupare läsning:

Tortonese, D.J., Preedy, D.F., Hesketh, S.A., Webb, H.N., Wilkinson, E.S., Allen, W.R., Fuller, C.J., Townsend, J. & Short, R.V. 2011. Experimental jetlag disrupts circadian clock genes but improves performance in racehorses after light-dependent rapid resetting of neuroendocrine systems and the rest–activity cycle. Journal of Neuroendocrinology 23, s. 1263-1272.

  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post160

Spödrivning

Träning & tävlingPosted by Sara Tue, June 26, 2012 05:22:47

Regeringens utredare som gått igenom djurskyddslagstiftningen och kommit med förslag på ändringar är mycket kritisk till hur spöet används inom hästsporten. Utredaren har föreslagit en rad skärpningar när det gäller användningen av spö.

I Svenska Ridsportförbundets (SvRF) tävlingsreglemente står det redan att "spö eller piska får inte användas som bestraffning utan endast som anvisning. Hårda slag är en form av olämplig bestraffning." I uppgifterna till utredaren redovisar SvRF att det bara var ett fall av otillåten användning av spö som disciplinnämnden behandlade 2010 medan utredaren skriver att "ett antal olika instanser, såsom flera myndigheter och veterinärföreningar samt banveterinärer, har påtalat att det förekommer en spödrivning vid trav, galopp och ridsporttävlingar som är oförenlig med djurskyddslagen".

Utredaren skriver även spödrivningen gör "hästsporten relativt unik eftersom acceptansen för att slå andra djurarter med spö måste sägas vara liten".

Lagstiftningen ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet och det finns några studier gjorda på kapplöpningshästar där man undersökt hur spöanvändning påverkar prestationen. En studie på Quarterhästar visade att spöslag på bogen i takt med galoppsprången kortade stegen och ökade stegfrekvensen utan att öka hastigheten. En annan studie har visat att spöanvändning under avancemang i fältet i en steeplechase sjufaldigar risken för omkullridning.

I lopp med engelska fullblod är det vanligast att använda spö om hästen ligger bra till med 200 meter kvar till mål men det resulterar inte i någon ökning av hastigheten under den sträckan. Användningen av spö är störst på trötta hästar och forskarna funderar i sin slutsats över om de fördelar som spöanvändningen eventuellt ger verkligen kan väga upp den negativa publicitet som den innebär.

Användningen av spö som bestraffning kan vara dåligt för inlärningen. Studier har visat att bestraffning skapar rädsla och frustration hos djuret och hästar som till stor del tränas med bestraffning har faktiskt svårare att lära sig nya saker.

Det finns även en stor risk att hästen uppfattar bestraffningen som en negativ förstärkning. En bestraffning är tänkt att stoppa ett oönskat beteende medan en negativ förstärkning ska upphöra när hästen gör rätt. Ett exempel kan vara en häst som vägrar framför ett hinder, får några rapp med spöet och kastar sig åt sidan. Ryttaren tänkte lära hästen att inte vägra men förmodligen lärde sig hästen att för att undkomma spöet ska jag kasta mig åt sidan.

Förslaget till ny lagstiftning ser bland annat ut så här:

"Att använda ett spö som mild korrigering eller som en förlängd hjälp anser utredaren inte är något djurskyddsproblem så länge som det inte skadar djuret eller orsakar djuret lidande. Däremot anser utredaren att det inte är förenligt med djurskyddslagstiftningen att ge ett djur slag med spö för att få det att springa fortare eller hoppa över ett hinder. Som utredaren ser det är detta en form av våld mot djur och har inte något egentligt rättfärdigande även om antalet slag kontrolleras. Utredaren anser vidare att spö kan bäras som en säkerhet och som en hjälp att undvika olyckor. Utredaren anser därför att Jordbruksverket i sina föreskrifter gällande hur utrustning får användas bör förbjuda spödrivning i frammaningssyfte."

Djupare läsning:

Utredningen i sin helhet.

Evans, D. & McGreevy, P. 2011. An Investigation of Racing Performance and Whip Use by Jockeys in Thoroughbred Races. PLoS ONE 6(1): e15622. doi:10.1371/journal.pone.0015622

Deuel, N.R. & Lawrence, L.M. 1988. Effects of urging by the rider on gallop stride characteristics of quarter horses. Journal of Equine Veterinary Science, Vol. 8, nr. 3, s. 240-243.

Pinchbeck, G.L., Clegg, P.D., Proudman, C.J., Morgan, K.L. & French, N.P. 2004. Whip use and race progress are associated with horse falls in hurdle and steeplechase racing in the UK. Equine Veterinary Journal, vol. 36, nr. 5, s. 384-389.

McGreevy, P. & Mc Lean, A. 2009. Punishment in horse-training and the concept of ethical equitation. Journal of Veterinary Behavior (2009) 4, s. 193-197.

  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post156

Överskuggning

Träning & tävlingPosted by Sara Mon, June 04, 2012 11:00:38

Något som är användbart att känna till vid hästträning är fenomenet överskuggning. Det kan vara både positivt och negativt och innebär att hästen bara kan svara på en signal - när två signaler kommer exakt samtidigt blir den svagare signalen överskuggad. Ett vanligt exempel inom ridsporten är när ryttaren driver och bromsar på samma gång - hästen svarar då på hjälpen från tyglarna eftersom den ger mest obehag. I förlängningen leder detta till att hästen svarar sämre på skänkeln eftersom den hjälpen gång på gång får stå tillbaka.

Överskuggning kan också användas på ett positivt sätt - om hästen ska vänjas vid något som den är rädd för är det en mycket effektiv metod. Det kan till exempel användas för att bli av med hästens rädsla för klippmaskinen men samma teknik går självklart att använda för andra saker. Här beskrivs en teknik som bygger på metoder som forskaren och dressyrtränaren Andrew McLean lär ut och praktiserar.

Börja med att träna hästen på start och stopp - det är viktigt och får inte hoppas över. Målet är att hästen ska svara på lätta hjälper och inte börja gå eller stanna förrän du har bett om det.

1. Led hästen och håll tyglar eller grimskaft i den klassiska fattningen med ena handen under hästens haka.

2. Ge en framåtdrivande hjälp genom att föra handen framåt, lätta så fort hästen börjar gå.

3. Gör halt genom att föra handen bakåt, lätta så fort hästen stannar.

4. Upprepa detta några gånger tills hästen svarar på mycket svaga hjälper.

5. Från halt, rygga hästen något steg genom att föra handen bakåt, lätta så fort hästen tar ett steg. I början kan det vara bra att ha ett dressyrspö och försiktigt "picka" på kotan på det framben som hästen har längst fram. Så fort hästen tar ett steg bakåt slutar du "picka" och berömmer. Efter ett tag räcker det med en lätt kramning av tygeln, bara du ger efter så fort hästen flyttar ett steg bakåt. Upprepa om du vill rygga flera steg.

6. Fortsätt träna på start, halt och ryggning tills det räcker med svaga hjälper och hästen svarar direkt.

När detta fungerar kan du börja träna på det som hästen tycker är farligt. Börja med att vänja hästen vid klippmaskinen när den är avstängd. Ta hjälp av någon som kan hålla i klippmaskinen - det är bra om personen är hästvan och snabbt kan läsa av hästens reaktioner. Ställ gärna hästen utmed en vägg eller ett staket för bättre kontroll.

1. Be din medhjälpare sakta närma sig hästen med klippmaskinen avstängd.

2. När hästen reagerar med att bli spänd eller vilja gå därifrån stannar medhjälparen.

3. Flytta hästen något steg bakåt och framåt som beskrivits tidigare tills den återigen svarar på dina lätta hjälper.

4. Medhjälparen går framåt igen tills hästen reagerar.

5. Flytta hästen som i punkt 3.

6. Upprepa detta om och om igen tills medhjälparen är intill hästen och den förblir avspänd. Dina hjälper har då överskuggat rädslan för klippmaskinen.

Andrew säger att det brukar behövas ungefär tre tillfällen med 20 minuters träning för att det ska fungera ordentligt. När väl hästen accepterar detta kan du göra samma sak med klippmaskinen igång.

Djupare läsning:

McLean, A.N. 2008. Overshadowing: A Silver Lining to a Dark Cloud in Horse Training. Journal of Applied Animal Welfare Science 11, s. 236-248.

Mer om överskuggning från Horse and people.

  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post153

Förbättrad bedömning av sitsen.

Träning & tävlingPosted by Sara Mon, May 21, 2012 09:30:15

Traditionella subjektiva bedömningar inom ridsporten kan allt mer komma att kompletteras av olika mätmetoder allt eftersom tekniken utvecklas. Ett exempel är hältutredningar och det kommer även mer och mer forskning om objektiv bedömning av ryttarens sits. Studier har till exempel visat att domare kan vara oeniga om vilka sitsproblem en ryttare har vilket inte är bra för vare sig rättvisa tävlingsresultat eller ryttarens egen utveckling.

Några hippologstudenter har tittat på mätdata från ett försök och jämfört det med bedömningar av ryttarens sits från personer med utbildning på området - exempelvis domare och ridlärare. Det intressanta med studien var att de även tog med bedömning av ryttarens sits utifrån posturologi - läran om kroppshållning.

Frågeställningen var bland annat om en person med fördjupad kunskap inom posturologi kunde se mätbara sitsavvikelser på ett annat sätt än vad personerna med traditionell utbildning inom ridsporten kunde. Studenterna använde sig av filmer från ett redan genomfört sitsförsök med sju ekipage från Grand Prix- eller Intermediarenivå som dokumenterades på en rullmatta.

Bedömningen av ryttarnas sits utifrån posturologi överensstämde helt med de mätdata som fanns om ryttarens bäcken, bröst och huvud. Däremot avvek bedömningen från de utbildade personerna från ridsporten en del från mätdata och studenterna har därför dragit slutsatsen att exempelvis ridlärare under sin utbildning skulle ha nytta av att lära sig mer om kroppshållning. Hur tydliga skillnaderna var varierade mellan ryttare, i vissa fall fanns det ingen samsyn alls mellan bedömningen utifrån posturologi och ridsportbedömningen.

"Studiens slutsats är att en person med fördjupad kunskap inom posturologi (läran om kroppshållning) kan se sitsavvikelser i större utsträckning än inom ridsporten utbildade personer, vilket bekräftas av mätdata. Dock är studiens omfattning för liten för att kunna statistiskt säkerställa detta resultat. Med mer kunskap inom posturologi kan ridlärarna lära sig att beskriva mer detaljerade sitsavvikelser på ett enhetligt sätt. Därför kan det vara lämpligt att komplettera ridlärarutbildningen med posturologi."

Djupare läsning:

Karlsson, E., Martinsson, J. & Öqvist, E. 2012. Alternativa möjligheter att bedöma ryttarens sits. Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi. Examensarbete 2012:K17.

Tidigare inlägg om objektiv bedömning av hälta.

  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post151
« PreviousNext »