Forskning & Fakta

Forskning & Fakta

om hästar och hästsport.

Titta gärna in på hemsidan www.equinfo.se för mer information och en förteckning över alla inlägg.Trevlig läsning, hälsningar Sara Slottner.

Inridning

Träning & tävlingPosted by Sara Thu, April 24, 2014 09:41:42

Brittiska forskare har tittat på hur hästar reagerar vid inridning. De har jämfört Monty Roberts metod med det som de kallar "traditionell inridning". Fjorton hästar deltog i studien. Monty Roberts representerade sig själv och övriga hästar reds in av en erkänt duktig och erfaren tränare. Träningen pågick 30 minuter om dagen i 20 dagar och sen skulle hästarna klara ett test med ryttare på ryggen.

De som tränades av Monty Roberts hade lägre maxpuls första gången de hade sadel (127 slag per minut jämfört med 176) och första gången de hade ryttare på ryggen (76 slag per minut jämfört med 147). Däremot var medelhjärtfrekvensen under det avslutande ridtestet samma för de två grupperna men hästarna som tränats av Monty Roberts fick bättre poäng av domarna.

Det finns andra studier med liknande upplägg. Polska forskare undersökte skillnader i hästarnas reaktion på olika inridningsmetoder. En kallade de traditionell inridning och den andra kallades naturliga metoder. Naturliga metoder betydde bland annat arbete i round-pen och mer gradvis tillvänjning än vid den traditionella inridningen. Även i den polska studien hade hästarna lägre hjärtfrekvens under vissa moment med den så kallade naturliga metoden.

Det är viktigt att poängtera att studierna är alldeles för små för att det ska gå att dra generella slutsatser om olika träningsmetoder. Förmodligen blir det olika resultat beroende på vilken person som utför inridningen, inte bara på grund av vilken metod personen använder.

Djupare läsning:

Fowler, V.L., Kennedy, M. & Marlin, D. 2011. A comparison between the Monty Roberts technique and a conventional UK technique for initial training of riding horses. Proceedings of the 7th International Equitation Science Conference, Hooge Mierde, Nederländerna, 2011, s. 52.



  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post246

Optimistiska hästar

Träning & tävlingPosted by Sara Wed, April 16, 2014 20:51:38

Forskare från Schweiz funderar över om hästar kan vara optimister. Frågeställningen liknar den klassiska ”är glaset halvtomt eller halvfullt”, fast här är det kanske snarare krubban det handlar om.

I en studie försökte de testa om olika träningsmetoder ändrade hästens inställning i allmänhet. De jämförde negativ och positiv förstärkning. Vid negativ förstärkning tas ett obehag, exempelvis ett tryck från skänkeln, bort när hästen gör rätt. Vid positiv förstärkning får hästen någon belöning, ofta foder/godis, när den gör rätt.

Tolv ston tränades att lyfta på locket till en hink för att komma åt foder. Om hinken stod på vänster sida i inhägnaden fanns det alltid foder i den medan om hinken var placerad till höger var den alltid tom. Stona lärde sig det fort och de försökte inte ens lyfta på locket om hinken stod på den högra sidan.

Efter det tränades stona under fem dagar med antingen positiv eller negativ förstärkning. Forskarna studerade hästarnas synliga reaktioner på träningen, och på tränaren, men även hjärtfrekvens, andning och hudtemperatur. De som tränades med negativ förstärkning hade oftare mer negativ kroppshållning. Det tolkar forskarna som att stona i gruppen med positiv förstärkning upplevde träningssituationen som mer positiv.

Efter de fem träningsdagarna återgick man till den ursprungliga övningen med hinken. Skillnaden den här gången var att det även stod en hink någonstans mellan den ursprungliga högra och vänstra positionen. Tanken var att den grupp som var mest villig att testa den högra, tidigare tomma hinken, eller en hink placerad i närheten, var mer optimistiska. Gruppen som tränats med negativ förstärkning visade mest optimism (enligt forskarnas definition) och testade den nya hinken oftast.

Det finns flera teorier om varför det blev så. De kanske var mer motiverade att hitta belöningen/fodret. Eller så blev de mer optimistiska när väl den stressande situationen av träningen släppt, det är reaktioner som man sett hos exempelvis får. Och hos flera arter har man kunnat visa att honor – men inte hanar – visar ökad optimism efter kort- eller långvarig stress.

Djupare läsning:

Briefer Freymond, S., Briefer, E., Zollinger, A., Gindrat- von Allmen, Y., Wyss, C. & Bachmann, I. 2013. Assessment of horse optimism following negative or positive reinforcement. Proceedings of the 9th International Equitation Science Conference, USA, s. 52.



  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post245

Rullmatta under vatten

Träning & tävlingPosted by Sara Mon, December 02, 2013 20:41:55

Träning i vatten kan till exempel användas för att hålla igång hästar som inte får belastas med vanlig träning eller som en del i rehabilitering och uppbyggnad. För den som har en lång fin strand i närheten är det lätt, andra kan få hålla till godo med en rullmatta som går att ställa under vatten. Men det saknas mycket dokumentation om hur hästen påverkas av den typen av träning. I ett försök studerade forskare hur rörelserna i hästens rygg påverkas av vattendjupet. Djupet varierades i flera steg; i höjd med hov, kota, framknä, armbåge respektive bog. Bäckenet rörde sig mer allt eftersom vattnet blev djupare. När vattnet nådde framknät ökade ryggens vridning runt sin egen axel redan men ryggen böjde sig däremot mindre i sidled när vattnet nådde upp till armbågen.

I ett annat liknande försök såg forskarna att stegfrekvensen minskade och steglängden ökade när vattnet nådde upp till framknä eller armbåge. Däremot fanns det ingen skillnad i hjärtfrekvens beroende på om hästarna gick med eller utan vatten. Arbete på en rullmatta under vatten har visat sig vara betydligt mindre ansträngande för hästen än regelrätt simning där hjärtfrekvensen kan gå upp till riktigt höga nivåer. Om hästen får svårt att göra sig av med överskottsvärme ökar hjärtfrekvensen på grund av det. I ett försök hade hästarna en högre hjärtfrekvens vid en vattentemperatur på 16° eller 19° jämfört med 13°.

En tysk studie mätte mjölksyranivåer och hjärtfrekvens vid varierande vattennivåer och hastighet på rullmattan. Det fanns inte någon tydlig koppling mellan vattennivå, hastighet och hjärtfrekvens eller mjölksyra. Inte heller i en studie gjord som ett samarbete mellan amerikanska och svenska forskare såg forskarna någon träningseffekt. En ny ungersk studie kunde inte heller ge raka svar på vad som händer när hästen får träna på en rullmatta under vatten. Eftersom vattnet bidrar med både motstånd och lyftkraft så är det svårt att veta exakt hur det påverkar hästens rörelsemönster och belastningen på muskler och senor.

Djupare läsning:

Vincze, A., Szabó, C., Szabó, V., Veres, S., Ütő, D. & Hevesi, Á. 2013. The effect of deep water aqua treadmill training on the plasma biochemical parameters of show jumpers. Agriculturae Conspectus Scientifi cus, vol. 78, nr. 3, s. 289-293.

Borgia, L.A., Valberg, S.J. & Essen-Gustavsson, B. 2010. Differences in the metabolic properties of gluteus medius and superficial digital flexor muscles and the effect of water treadmill training in the horse. Equine Veterinary Journal, Special Issue: Proceedings of the 8th International Conference on Equine Exercise Physiology. Vol. 42, nr. 38, s. 665–670.

Scott, R., Nankervis, K., Stringer, C., Westcott, K. & Marlin, D. 2010. The effect of water height on stride frequency, stride length and heart rate during water treadmill exercise. Equine Veterinary Journal, Special Issue: Proceedings of the 8th International Conference on Equine Exercise Physiology. Vol. 42, nr. 38, s 662–664.

Lindner, A., Wäschle, S. & Sasse, H.H.L. 2011. Physiological and blood biochemical variables in horses exercising on a treadmill submerged in water. Journal of Animal Physiology and Animal Nutrition, Vol. 96, nr. 4, s 563–569.

Nankervis, K.J., Thomas, S. & Marlin, D.J. 2008. Effect of water temperature on heart rate of horses during water treadmill exercise. Comparative Exercise Physiology, vol. 5, nr. 3-4, s. 127-131.



  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post230

Round-pen

Träning & tävlingPosted by Sara Mon, November 11, 2013 09:47:45

Forskare från Australien har försökt sätta sig in i vad som egentligen händer när hästen arbetas i en round-pen. De ifrågasatte att resultatet skulle bero på att människan imiterar hästens beteende och signaler och testade därför om en radiostyrd bil kunde uppnå samma effekt. Forskarna kunde få hästarna att reagera på liknande sätt som när en människa utför momenten genom att bilen omväxlande jagade eller inte jagade hästen. Under försöket gick det åt fyra bilar eftersom hästarna ibland blev aggressiva och till och med stampade på dem.

I sitt resonemang skriver forskarna att det resultat som uppnås vid träning i round-pen troligen beror på negativ förstärkning snarare än ett imiterat hästbeteende. Negativ förstärkning är det som bland annat gör att hästen svarar på skänkelhjälper - den får en form av belöning genom att det obehagliga upphör när den gör ”rätt”.

Delvis samma forskarlag har även tidigare studerat hästens beteende i round-pen. Då fick vuxna ston och unghästar vara i inhägnaden samtidigt två och två. De filmade duon under åtta minuter och av den tiden stod stoet i mitten och jagade runt unghästen bara 0,73 procent av tiden. Tiden som hästarna tillbringade i varandras närhet minskade under de åtta minuterna. Forskarna skriver att "resultatet gör att den populära tolkningen och den etologiska relevansen av de reaktioner som beskrivs hos hästar i round-pen-träning ifrågasätts och det visar att ston inte tränade unghästarna till att stanna kvar i deras närhet".

En brasiliansk forskargrupp har också tittat på hästar i round-pen. De jämförde en inhägnad med vanligt staket och en med heltäckande plank som hästen alltså inte kunde se ut ur. De såg att det tog lite kortare tid att uppnå målet för träningen om hästen inte kunde se ut genom planket, något som forskarna tolkar som att hästen fokuserar mer på tränaren vilket gör träningen mer effektiv.

Djupare läsning:

Henshall, C.C., Padalino, B. & McGreevy, P.D. 2012. The radio-controlled car as a herd leader? A preliminary study of escape and avoidance learning in the roundpen. Proceedings of the 8h International Equitation Science Conference, Edinburgh, Skottland, 2012, s. 157.

Filho, J.N.P.P., Aguiar, A.C.S., Barbosa, A.C., Goncalves, V.F., Mota, M.D.S., Marcelo, E. & Donofre, A.C. 2010. Identification of "join up" time between horse and trainer in two types of round pen. Proceedings of the 6th International Equitation Science Conference, Uppsala, Sweden, 2010, s. 54.

Krueger K. 2006. Behaviour of Horses in the “Round Pen Technique”. Applied Animal Behaviour Science, vol. 104, nr. 1-2, s. 162-170.

Warren-Smith, A.K. & McGreevy, P.D. 2008. Preliminary Investigations Into the Ethological Relevance of Round-Pen (Round-Yard) Training of Horses. Journal of Applied Animal Welfare Science, DOI: 10.1080/10888700802101304.



  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post227

Glidande sadel kan indikera hälta

Träning & tävlingPosted by Sara Mon, October 28, 2013 21:18:16

Några brittiska forskare har hittat starka samband mellan att sadeln glider snett och att hästen är halt. I sin studie använde de 128 hästar som kom till en klinik i Newmarket för hältutredning. Enligt hältutredningen som gjordes var bakbenshälta vanligast, 51 av hästarna var halta på båda bakbenen och 71 på ett bakben. 11 hästar var inte halta alls, 26 var halta på ett eller båda frambenen och 20 hade problem i SI leden och/eller ryggen.

Hästarna studerades sen under ryttare, dels sin egen ryttare och dels en erfaren ryttare kopplad till kliniken. Forskarna studerade hur hästen rörde sig under ryttare och om sadeln låg stilla eller gled åt något håll. De resultat som kom fram kan komma till användning i praktiken, de var nämligen väldigt klara och tydliga.

Hos 38 av de 71 bakbenshalta hästarna, alltså över hälften, gled sadeln men det gjorde den inte på någon av de ohalta hästarna och inte heller på de med problem i ryggen. På en av hästarna med frambenshälta gled sadeln. När bakbenshältan bedövades bort och låg sadeln stilla i alla utom ett av fallen där den tidigare glidit snett. Det fanns inget samband med hur allvarlig hältan var men det var vanligare att sadeln gled mot den sida som var halt eller mest halt. Sadeln gled mindre om ryttaren satt ner i traven jämfört med om den red lätt och minskade även när ryttaren red utan stigbyglar. Sadeln gled mer med en lättare ryttare och mer på volt än på rakt spår.

En av forskarna påpekar att ägare, ryttare, tränare, veterinärer och sadelutprovare behöver informeras kring detta. Om sadeln glider kan det med andra ord vara en indikation på bakbenshälta och inte nödvändigtvis en dåligt tillpassad sadel. Forskningen fortsätter och man ska bland annat försöka se hur hästens rygg ändras över tid för att kunna ge rekommendationer om hur ofta sadelns tillpassning behöver kontrolleras.

Djupare läsning:

Greve, L. & Dyson, S.J. 2013. An investigation of the relationship between hindlimb lameness and saddle slip. Equine Veterinary Journal, vol. 45, s. 570–577.



  • Comments(1)//forskning.equinfo.se/#post225

Underskänkelns placering över hinder

Träning & tävlingPosted by Sara Sun, October 20, 2013 20:06:05

Brittiska forskare har studerat underskänkelns position över hinder och upptäckt flera saker. I en studie jämförde de tio ryttare som låg på topp-150 i den nationella rankingen med tio ryttare som inte hade någon ranking alls. Alla de tjugo studerade ryttarna deltog i en 120 cm klass och ritterna filmades för att sedan analyseras.

Det visade sig att de högre rankade ryttarna hade en annan position i höft och lår vid avsprånget och en stadigare underskänkel över hindret. De orankade ryttarna svingade ofta bak sin underskänkel.

I en annan studie från Storbritannien jämfördes underskänkelns position över första och sista hindret hos 36 ryttare. Ryttarna tävlade i 110-115 cm. Resultaten visar inga skillnader mellan starten och slutet på banan vid avsprånget eller landningen men däremot över hindret. Ryttarna hade nämligen underskänkeln mer framåt över sista hindret än över det första. Resultaten skulle kunna tyda på att ryttarna är tröttare över sista hindret och inte kan hålla sin sits, eller att de har en annan inställning i sin ridning sista språnget.

Djupare läsning:

Herbert, L., Winfield, J., Nankervis, K., Dumbell, L., Guire, R. & Launder. L. 2012. A comparison of the position of elite and non-elite riders over two different fences. Proceedings of the 8th conference of International Society of Equitation Science, Edinburgh, 18-20th of July, 2012, s. 93.

Keay, R. & Lewis, V. The stability of the rider’s lower leg; a comparison of the first and last fence of a show jumping course. Hartpury College, University of the West of England.

Tidigare inlägg om ryttarens balans.

Tidigare inlägg om ryttarens fysik.



  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post224

Mäta ridbarheten

Träning & tävlingPosted by Sara Mon, October 07, 2013 09:27:26

Tyska forskare, med Dr. Uta König von Borstel i spetsen, tittar närmare på ridbarhet. Ridbarheten är svår att utvärdera objektivt men forskargruppen har bland annat undersökt hur mätningar av tygelspänningen skulle kunna hjälpa till.

De satte tygelkraftmätare på 33 ston och 13 hingstar som genomgick prestationstester på station. Hästarna observerades två gånger under dressyrträning då man även registrerade beteenden som till exempel att piska med svansen, slänga med huvudet eller frusta.

Analysen visade att domarnas betyg på ridbarheten hade ett samband med både maximal och medeltygelspänning. Även jämnheten i tygelspänningen hade ett tydligt samband med ridbarheten och alla tre tygelspänningparametrarna hade betydligt klarare koppling till ridbarheten än vad de olika beteenden som studerades hade. Ridbarhetspoängen sjönk när den maximala tygelspänningen ökade, liksom när medelvärdet och variationen ökade.

I en annan studie tittade de tyska forskarna på tre- och fyraåriga hingstar som genomgick ett trettiodagarstest. Där såg de att de hästar som ridits med nosen bakom lodplanet under träningstiden fick högre betyg på både personlighet och ridbarhet. En förklaring skulle kunna vara att de ridbara hästarna går med på att gå i den formen och ryttarna ser nosen bakom lodplanet som idealet. En annan förklaring är att det känns bekvämare för ryttaren och ger en bättre ridkänsla, och det i sin tur ger högre ridbarhetspoäng.

I en tredje studie tittade König von Borstel och hennes kollegor på sexton hingstar som genomförde 70-dagarsprovet. Där upptäckte de att det fälttävlansmoment som ingår i provet var användbart för att mäta hingstarnas arbetsvillighet. Det gav mer att använda de siffrorna än att titta på siffror från dressyr eller temperamentstest.

Det finns fortfarande inget sätt att helt objektivt mäta hästens ridbarhet eller arbetsvillighet men forskningen på området fortsätter.

Djupare läsning:

Glißmann, C. & König von Borstel, U. 2012. Alternatives to conventional evaluation of rideability: rein tension and behaviour from performance test dressage training. Proceedings of the 8th conference of International Society of Equitation Science, Edinburgh, 18-20th of July, 2012, s. 120.

König von Borstel, U., Peinemann, V., Glißmann, C. & Euent, S. 2012. Willing to work? Suitability of different riding situations in evaluation of equine personality. Proceedings of the 8th conference of International Society of Equitation Science, Edinburgh, 18-20th of July, 2012, s. 129.

König von Borstel, U., Pasing, S. & Gauly, M. 2011. Towards a more objective assessment of equine personality using behavioural and physiological observations from performance test training. Applied Animal Behaviour Science, vol. 135, s. 277-285.

Tidigare inlägg om personlighetstest.



  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post222

Jämställda sportkommentatorer

Träning & tävlingPosted by Sara Mon, September 30, 2013 09:55:16

Hästsport är annorlunda eftersom män och kvinnor i de allra flesta fall tävlar mot varandra. Men är sporten jämställd? I en studie från Södertörn Högskola har studenten Mikaela Olsson analyserat hur kvinnliga och manliga dressyrryttare omtalas av tv-kommentatorerna vid tävling.

Det fanns tre frågeställningar i studien:

1. Förekommer några systematiska skillnader i hur de manliga och kvinnliga ryttarna omtalas av kommentatorerna gällande för- och/eller efternamn samt hon/han?

2. Finns det några könsstereotypa föreställningar som dominerar i kommentatorernas uttalanden om ryttarna, och används ord med könsmarkerande konstruktioner?

3. Framställs de kvinnliga och manliga ryttarna på liknande sätt gällande deras utseenden och andra yttre faktorer kontra deras prestationer i tävlingen?

Det är en förhållandevis liten studie och det går därför inte att dra några säkra slutsatser av resultatet men det är ändå ett intressant ämne som hon undersöker. Materialet i studien utgjordes av fyra Grand Prix-ritter från Stockholm International Horse Show 2012 och fyra ritter från världscupfinalen i Göteborg 2013.

Vid båda tillfällena var Roger Blomquist och Gunilla Byström kommentatorer. Från tävlingarna i Stockholm analyserades ritterna från Charlotte Haid Bondergaard, Minna Telde, Patrik Kittel och Kristian von Krusenstierna. Från tävlingarna i Göteborg slumpade det sig så att Jacqueline Brooks (Kanada), Marlies van Baalen (Nederländerna), Jaimey Irwin (Kanada) och Edward Gal (Nederländerna) valdes ut.

Undersökningen visade att dressyren faktiskt verkar vara en förhållandevis jämställd sport. Som sagt så var det ett mycket litet underlag så det är inget att dra några stora växlar på. Kommentatorerna benämnde oftast ryttarna med hon/han och det var ovanligt att uttalanden som kunde tolkas som stereotypa föreställningar om kön.
Roger Blomquist använde ett antal gånger så kallade könsspecificerande suffix, till exempel ryttarinnan och ledarinnan. Det gjorde däremot inte Gunilla Byström, hon sa konsekvent ryttaren och ledaren. Det fanns heller inga skillnader i hur ryttarna omtalades med avseende på deras utseende.

Djupare läsning:

Olsson, M. 2013. Världens mest jämställda sport? - En studie av hur kvinnliga och manliga dressyrryttare omtalas av expertkommentatorer i tävlingssammanhang. Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande. Kandidatuppsats.



  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post221
Next »