Forskning & Fakta

Forskning & Fakta

om hästar och hästsport.

Titta gärna in på hemsidan www.equinfo.se för mer information och en förteckning över alla inlägg.Trevlig läsning, hälsningar Sara Slottner.

Bantande hästar kan äta av spånet

Utfodring & fodermedelPosted by Sara Mon, November 19, 2012 08:31:51

När en grupp brittiska forskare skulle studera olika sätt att få överviktiga hästar att gå ner i vikt snubblade de över ett nytt problem. De tolv hästarna i studien hölls på diet under 16 veckor och deras ts-intag motsvarade 1,25 procent av kroppsvikten. Med andra ord åt en häst på 500 kg 6,25 kg ts vilket motsvarar mellan sju och åtta kg hö per dygn.

Trots att hästarna konsumerade förhållandevis lika mycket torrsubstans så var det stora skillnader i hur mycket som kom ut i andra änden. Om man bortsåg från vattnet producerade hästarna mellan 0,52 procent och 1,16 procent av sin kroppsvikt i träck varje dygn. Det betyder att vissa hästar bajsade nästan lika mycket som de åt!

Forskarna samlade upp all träck under tre dygn och analyserade den för att se hur mycket av fodret som tagits upp av hästen. Uträkningarna antydde att smältbarheten på ts varierade mellan ganska normala 57 procent och ända ner till 2 procent vilket är extremt lågt. Ju mer ts en häst bajsade ut desto lägre smältbarhet fick man fram - alla siffror pekade på att nånting inte stämde.

Forskarna kom fram till att åtminstone fem av de tolv hästarna åt av spånet i boxen. Genom att räkna baklänges insåg forskarna att vissa hästar hade ätit mer än tre kg spån per dag! Man vet inte hur det påverkar hälsan, alla hästarna i det aktuella försöket höll sig friska men försöket var under en begränsad tid. Det finns gamla studier på kalvar som visar att upptaget av mineraler påverkas av om de äter spån, risken finns att spånet har liknande effekter på hästar, något som skulle behöva undersökas.

Att hästarna äter av spånet försvårar även tolkningen av resultaten i liknande utfodringsstudier då man tidigare räknat med att man helt kan kontrollera vad hästar som står på spån får i sig, något som alltså inte stämmer. Forskarna i den aktuella studien rekommenderar enbart gummimatta i boxen i försök där foderintaget ska kontrolleras helt.

Djupare läsning:

Curtis, G.C., Barfoot, C. F., Dugdale, A.H.A., Harris, P.A. & McG. Argo, C. 2011. Voluntary ingestion of wood shavings by obese horses under dietary restriction. British Journal of Nutrition, 106, s. 178-S182. doi:10.1017/S0007114511000547

Smith, R.H. 1961. Effect of the ingestion of wood shavings on magnesium and calcium utilization by milk-fed calves. The Journal of Agricultural Science, 56, s. 343-350. doi:10.1017/S0021859600049790

  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post177

GI för foder

Utfodring & fodermedelPosted by Sara Mon, October 15, 2012 07:57:48

GI och glykemiskt index är nåt som diskuteras fram och tillbaka när mat och näring för människor är på tapeten, men självklart finns det även för hästar!

Det glykemiska indexet rankar kolhydrater beroende på hur mycket de påverkar blodsockret när man äter en viss mängd. Systemet uppfanns på åttiotalet av kanadensiska forskare och har sedan visat sig fungera även för hästfoder med några modifikationer.

Kolhydrater som bryts ner och tas upp snabbt i tarmen har högt glykemiskt index medan de som tar längre tid på sig får ett lågt index. Som exempel ligger havre och korn runt 90 och lusern runt 30. Kraftfoder är betydligt mer undersökt än grovfoder av naturliga skäl, det är bland kraftfodren man vanligtvis hittar större mängder riktigt snabba kolhydrater.

GI (medel från flera olika studier):

Havre

94

Korn

89

Majs

99

Lusern utan melass

29

Lusern med 10% melass

84

Torkad betfiber utan melass

46

Betfiber med 10% melass

95

Vetekli

42

Hö, rajgräs

47

Hö, hundäxing

49

För hästar som är känsliga för socker, exempelvis hästar som lätt får fång, hästar med EMS eller Cushings eller hästar som man bara misstänker håller på att utveckla insulinresistens så är det bättre med ett foder med lågt GI eftersom det påverkar blodsockret, och därmed insulinet, mindre.

Det man ska tänka på är att ett kraftfoder som ha lägre GI kanske har det på grund av att det inte hinner brytas ner och tas upp i tunntarmen. I de fallen ger det visserligen ett lägre blodsockersvar men riskerar i stället att störa miljön i grovtarmen vilket kan ge fång och kolik. Olika behandlingsprocesser, exempelvis micronisering, ångbehandling och liknande, påverkar fodrets GI, i de flesta fall så GI blir högre. Tanken med behandlingarna är oftast att fodret ska bli mer lättsmält så att risken för att det kommer vidare in i tunntarmen minskar, med följden att det tas upp snabbare och påverkar blodsockret på ett annat sätt.

Sammanfattningsvis är GI ett bra sätt att se hur framför allt kraftfoder påverkar blodsockret men de hästar som skulle ha störst nytta av dessa data behöver sällan kraftfoder alls.

Djupare läsning:

Rodiek, A. Glycemic Index and Low Glycemic Horse Feeds. California State University, Fresno, Equine Program.

Vervuert, I & Coenen, M. 2006. Factors affecting glycaemic index of feeds for horses. Proceedings of the 3rd European Equine Nutrition & Health Congress, 2006, Merelbeke, Belgium.

Glycemic Index. Kentucky Equine research, Equine Review, N 39.

Tidigare inlägg om insulin.

Tidigare inlägg om EMS.

Tidigare inlägg om Cushings/PPID.

GI-tabeller för människoföda.

  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post172

Förlänga ättiden för kraftfoder

Utfodring & fodermedelPosted by Sara Mon, September 17, 2012 07:59:29

Eftersom hästen i det vilda betar större delen av dygnet så är dess fodersmältningskanal och beteende anpassat efter det. Många av dagens hästar har alltför kort ättid vilket riskerar att försämra deras mentala och fysiska hälsa. En studie har visat att i takt med att ättiden minskar så ökar tiden hästen ägnar sig åt att utföra andra saker med munnen, och i förlängningen kan det leda till stereotypier som exempelvis krubbitning.

Det säkraste och mest logiska sättet att minska riskerna och öka hästens välfärd är självklart att ge så mycket grovfoder så att hästen får en tillräckligt lång ättid men många hästar får fortfarande kraftfodergivor som gör att de sedan måste stå utan foder i perioder för att inte gå upp i vikt.

Det finns flera metoder för att förlänga tiden det tar för hästen att äta upp sitt kraftfoder på marknaden, en av dem testades i en studie nyligen. Det är foderkrubban Pre-Vent som har åtta små fack i botten där tanken är att det ska ta längre tid för hästen att äta och det ska också minska foderspillet. En fördel med att hästen äter kraftfodret långsammare förutom att det ökar ättiden är att det minskar risken för foderstrupsförstoppning.

I en liten studie där Pre-Vent jämfördes med en hink och en vid flatbottnad gummikrubba såg man att den faktiskt fungerade. Hästarna åt längre tid från den, runt 30 min jämfört med knappt 20 min i de andra, och spillde mindre. En nackdel var att det fanns foderrester kvar i Pre-Vent vilket tyder på att hästarna hade svårt att komma åt och det riskerar att leda till dålig foderhygien och/eller mycket rengöringsarbete.

En annan metod för att öka ättiden är att erbjuda kraftfodret i en aktivitetsboll, exempelvis Equiball™ eller Snak-a-Ball. I vissa studier har man till exempel sett att krubbitare har minskat tiden de utför sin stereotypi när de fick kraftfodret i en sådan boll. En student på SLU i Skara tittade på samma sak men fick då ingen minskning av krubbitandet. Hästarna i studien fick 1 kg morotsbitar i sin boll och en av kontrollgrupperna fick lika mycket morötter fast i en krubba. De hästar som fick morötter i krubba krubbet mer vilket gör att det är omöjligt att säga om effekten av bollen och effekten av morötterna i själva verket tog ut varandra. I äldre studier har man konstaterat att hästar som fått stora kraftfodergivor i liknande behållare fått en tidsbudget som mer liknar den hos frilevande hästar.

Djupare läsning:

Carter, M.J., Friend, T.H., Coverdale, J., Garey, S.M., Adams, A.L. & Terrill, C.L. 2012. A comparison of three conventional horse feeders with the Pre-Vent feeder. Journal of Equine Veterinary Science, vol. 32, nr. 4, s. 252-255.

Asteborg, S. 2006. Effekten av en aktivitetsboll på krubbitning hos häst. Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa. Studentarbete 91.

Henderson, J.V., Waran, N.K., 2001. Reducing equine stereotypies using the Equiball™. Animal Welfare, vol. 10, s. 73-80.

Winskill, L.C., Young, R.J., Channing, C.E., Hurley, J., Waran, N.K., 1996. The effect of a foraging device (a modified Edinburgh foodball) on the behaviour of the stabled horse. Applied Animal Behaviour Science, 48: 25-35.

Tidigare inlägg om utfodring och välbefinnande.

  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post168

Sojamjöl

Utfodring & fodermedelPosted by Sara Mon, August 27, 2012 10:51:51

Sojabönan härstammar från Ostasien men odlas i varma klimat över hela världen. Största delen av det sojamjöl som importeras till Sverige kommer från Sydamerika. Sojabönan tillhör familjen Leguminosae tillsammans med exempelvis klöver, andra bönor och ärtor. Sojamjölet är en restprodukt från utvinningen av sojaolja ur sojabönan.

Sojamjöl är ett av de proteinfodermedel som har högst proteininnehåll, ca 390 g smältbart råprotein per kg foder och energin ligger runt 11,7 MJ per kg foder. Sojamjölet innehåller relativt mycket selen jämfört med våra svenskodlade fodermedel men för att täcka dagsbehovet av selen för en vuxen stor häst behövs ändå väldigt stora mängder sojamjöl.

Proteinet i sojamjöl är av god kvalitet och rikt på aminosyran lysin men innehåller däremot låga halter av metionin. Det innehåller även mycket av B-vitaminet biotin som dessutom har högre tillgänglighet i sojamjöl jämfört med till exempel i spannmål.

Sojamjöl är ett av de proteinfodermedel som ger mest protein för pengarna, det behövs bara små mängder sojamjöl för att tillföra ganska mycket protein. Det gör att sojamjölet är bra för att höja kvoten mellan smältbart råprotein och energi i totalfoderstaten eftersom några hekto av det tillför väldigt lite energi.

Extremt höga givor av koncentrerat proteinfoder, exempelvis sojamjöl, gör att lättlösligt protein riskerar att komma ut i grovtarmen. Det kan gynna tillväxten av bakterien Clostridium perfringens vilket kan leda till förgiftning eller diarré. I vissa försök har stora mängder sojamjöl utfodrats till hästar utan att man sett några negativa effekter.

Sojamjöl innehåller fortfarande en del fett, trots att det mesta extraherats vid oljeutvinningen. Det gör att sojamjölet med tiden härsknar och hållbarheten är därför begränsad. Vid torr och sval förvaring kan den hålla sig ett antal månader men det är viktigt att kontrollera utseende och lukt för att vara säker på att det fortfarande är fräscht.

Sojabönan innehåller ett flertal mer eller mindre giftiga substanser men de oskadliggörs till stor del när sojamjölet upphettas. Bland annat är det ämnen som har östrogen effekt och vissa substanser som hämmar omsättningen av protein.

En av de största nackdelarna med sojamjöl är att det transporteras långt vilket ger stor miljöpåverkan. Även odlingen av sojabönan får mycket kritik ur miljösynpunkt. Majoriteten av världens odlingar av sojabönor är numer GMO, det vill säga de är genmodifierade för att få bättre odlingsegenskaper. Vanligast är att den genmodifierade sojabönan tål bekämpningsmedel men den kan även göras motståndskraftig mot skadeinsekter. Genmodifierade sojabönor får inte odlas i Sverige men det är däremot tillåtet att importera sedan 2006. Det ska enligt reglerna framgå av märkningen på fodret om det innehåller någon GMO-gröda.

Djupare läsning:

Tidigare inlägg om lysin.

Soja som foder av SLU.

Soja som foder och livsmedel av Naturskyddsföreningen.

  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post165

Potatisprotein

Utfodring & fodermedelPosted by Sara Mon, July 16, 2012 15:38:39

Potatisprotein är en biprodukt som kommer från utvinningen av stärkelse från potatis. Stärkelsen används framför allt i industriella sammanhang. I Sverige skördas det omkring en miljon ton potatis varje år men det är endast en liten del som går till stärkelse.

Potatis innehåller mycket låga halter av protein, ca 2 procent, så det går åt mycket potatis för att tillverka ett kg potatisprotein. Det färdiga potatisproteinet däremot är mycket proteinrikt, 685 g smältbart råprotein per kg foder och 13 MJ per kg foder. Potatisproteinet innehåller mer fosfor än kalcium, 4 respektive 1 g per kg foder.

Proteinet i potatisprotein är av mycket bra kvalitet och rikt på lysin men har låga halter av de svavelhaltiga aminosyrorna - till exempel metionin. Den höga kvaliteten på proteinet gör att det är extra lämpligt för utfodring av unghästar som ställer högre krav på proteinkvaliteten än vad färdigvuxna hästar gör. Potatisprotein används även i exempelvis gris- och hundfoder på grund av den höga kvaliteten på proteinet. Potatisprotein kan, tillsammans med sojamjöl, ersätta fiskmjöl som är en mycket värdefull proteinkälla.

Det är ett smakligt proteinfodermedel som är skonsamt för mag- och tarmsystem. Eftersom innehållet av smältbart råprotein är så högt behövs bara små mängder för att få upp proteinhalten i foderstaten. Det gör att potatisproteinets övriga näringsinnehåll blir mindre viktigt eftersom det bara kommer att bidra med mycket små mängder energi, mineraler och vitaminer till totalfoderstaten. Den förhållandevis låga tillförseln av energi tillsammans med det faktum att potatisproteinet inte innehåller något socker eller stärkelse gör att det är ett bra val vid utfodring av lättfödda eller sockerkänsliga hästar.

Potatisprotein är ofta svårt att få tag på i handeln eftersom mycket av det går till foderproducenterna för att användas i foderblandningar. Ibland kan den lokala kvarnen ta hem potatisprotein vid förfrågan. Ett argument som ofta används mot potatisprotein är att det är dyrt - och visst är kilopriset högt. Om man däremot räknar ut hur mycket protein man får för pengarna så hamnar saken i ett annat läge. Proteinet i potatisprotein ligger då på ungefär samma pris som proteinet i sojamjöl och de båda är betydligt billigare än om du köper ett proteinfodermedel från en fodertillverkare.

  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post159

Vitamin K

Utfodring & fodermedelPosted by Sara Mon, March 05, 2012 09:30:58

Vitamin K är ett samlingsnamn för en grupp fettlösliga substanser som är uppbyggda på liknande sätt och har samma typ av funktioner i kroppen. Vitamin K1, som även heter fyllokinon, finns i gräs och andra gröna växter medan K2, menakinon, bildas i hästens fodersmältningskanal.

Vitaminet är inblandat i processen där blodet koagulerar och behövs även för omsättningen av skelett och brosk. Blodets koagulering är prioriterad så om hästen får brist - vilket är mycket ovanligt - så används det tillgängliga vitaminet i första hand till den processen. Forskarna tror därför att det finns risk för försämrad skelettkvalitet vid brist på vitamin K - något som föreslagits bland annat av forskare från Australien. Tidigare har brist definierats som att blodet inte koagulerar men frågan är alltså om det får negativa konsekvenser betydligt tidigare än så.

Ett steg i mineraliseringen av skelettet är bildandet av ämnet osteokalcin som behövs för att binda kalcium. Om hästen har låga nivåer av vitamin K kommer osteokalcin binda kalciumet mindre effektivt. Unga fullblod som fått tillskott av vitamin K har i studier fått högre bendensitet jämfört med kontrollgruppen och det finns även positiva resultat i studier på osteokondros.

Vitamin K1 är känsligt för solljus och därför sjunker nivåerna i gräset mycket när det torkas till hö. Man har sett att hela 70 procent av innehållet kan ha försvunnit efter torkning i solljus i bara sju timmar. Eftersom hästen kan bilda vitamin K2 själv får den under normala förhållanden inte brist på det, men om miljön i grovtarmen är rubbad och pH är för lågt - exempelvis på grund av stora kraftfodergivor - kan upptaget försämras.

Det behövs mer forskning på området innan man kan rekommendera tillskott till någon grupp hästar. Överdosering kan orsaka förgiftningar och brist är som sagt mycket ovanligt vilket gör att det än så länge inte finns rekommendationer om att ge tillskott. I de svenska utfodringsrekommendationerna för häst (2011) står "inget behov av att ytterligare tillföra K-vitamin finns beskrivet".

Djupare läsning:

Terachi, T., Inoue, Y., Ashihara, N., Kobayashi, M., Ando, K., Matsui, T. 2011. Plasma vitamin K concentration in horses supplemented with several vitamin K homologs. Journal of Animal Science, vol 89, nr, 4, s. 1056-1061.

Inoue, Y., Ohba, Y., Kobayasi, Y., Komori, M., Hayakawa, S. & Matsui, T. 2009. Determination of plasma concentrations of vitamin K homologues in thoroughbred horses. Journal of Equine Veterinary Science, vol. 29, nr. 5, s. 395-396.

Mer om vitamin K från Marylands universitet.

Vitamin Ks roll för skeletthälsan hos människor.

  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post140

Majs

Utfodring & fodermedelPosted by Sara Wed, January 04, 2012 08:06:56

Majs finns i många färger och varianter men gul majs är vanligast till foder. Majs har ett högt energiinnehåll, ca 12 MJ per kg foder och runt 70 procent av majskärnan består av stärkelse. Stärkelsen i majs är, jämfört med exempelvis stärkelsen i havre, relativt svår för hästen att smälta i tunntarmen. Om stärkelsen kommer vidare till grovtarmen finns det risk för störningar i grovtarmsmiljön. På grund av det är det bra att till exempel poppa, mikronisera eller ångbehandla majsen innan utfodring för att öka andelen stärkelse som hinner tas upp i tunntarmen.

Innehållet av smältbart råprotein är ganska lågt, runt 55 g per kg foder och även innehållet av fibrer och lysin är lågt. Majskornen är mycket hårda och svårtuggade och brukar därför krossas eller malas innan utfodring.

I USA kompletteras majs ofta med lusernhö för att få upp proteinhalten i foderstaten, majs och lusern är grödor som odlas mycket i USA och det är därför vanliga fodermedel till hästar där. I Sverige används majs till hästar huvudsakligen i foderblandningar där det är en mycket vanlig ingrediens. Pellets eller müsli med ett högt energiinnehåll som är avsett för högpresterande hästar innehåller väldigt ofta majs.

Majs har lätt att drabbas av mögeltillväxt både på fältet och under lagring och flera olika sorters mögelgifter kan finnas som till exempel aflatoxin, zearalenone, fumonisiner och deoxynivalenol. Gifterna kan orsaka bland annat reproduktionsstörningar, dålig aptit och levercancer men den hästsjukdom som är främst sammankopplad med mögeltoxiner i majs är förmodligen leukoencephalomalasi (LEM). Sjukdomsförloppet är ofta dramatisk med symtom som vinglighet, förlamning, apati och plötsliga dödsfall. LEM kallas i även för ”hole in the head-disease” eftersom delar av hjärnvävnaden dör på grund av giftet vilket kan ses tydligt vid en obduktion.

Det finns även ett antal andra fodermedel som kommer från majs till exempel majsolja, majskli, majsglutenmjöl och majsstärkelse. Fettet i majs har höga halter av Omega-6 och väldigt lite Omega-3 vilket avspeglas i majsoljans fettsyrasammansättning.

Odlingen av majs för ensilering ökar i Sverige - då skördas, hackas och ensileras hela majsplantan. Majsensilage kan ge stora skördar i de södra delarna av Sverige och ger ett foder med högt energiinnehåll men med lite protein som främst används till mjölkkor. När majs skördas för ensilering görs det innan kärnan är helt mogen vilket gör att det blir större chans att lyckas med odlingen i Sverige.

Djupare läsning:

FAOs information om majs

Tidigare inlägg om mögelgifter





  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post131

Vätskebalansen påverkas av olika fodermedel

Utfodring & fodermedelPosted by Sara Mon, December 19, 2011 21:10:35

Vätskebalansen påverkas inte bara av hur mycket vatten hästen dricker utan även av hur mycket vatten fodret innehåller och hur mycket hästen förlorar genom träck, urin och avdunstning. Ofta förutsätter man att hästen klarar av att reglera det själv - åtminstone om förhållandena inte är extrema - men i några svenska studier har forskarna tittat på om hästens vätskebalans påverkas av olika fodermedel.

I en studie jämfördes kroppsvikt och vätskebalans hos travhästar i träning som åt antingen enbart hösilage eller lika delar hösilage och havre. När hästarna åt enbart hösilage vägde de i genomsnitt tre kg mer än när de åt hösilage och havre men skillnaden var borta efter att de fastat en period före tävlingsstart. När de enbart åt hösilage drack hästarna mer och fick även i sig mer vatten via fodret. Det totala vattenintaget var nästan sex liter högre per dygn för de som åt enbart hösilage.

Dessa resultat tyder på att hästarna som äter enbart hösilage och inget kraftfoder har mer vätska i grovtarmen vilket kan vara en fördel under hårt arbete eftersom de då kan ta upp vatten från tarmen under ansträngningen.

I två andra studier undersöktes hur hästarnas vätskebalans påverkades av torrsubstanshalten i grovfodret. Man skördade grovfoder från samma fält vid samma tidpunkt för att kunna jämföra på ett bra sätt och torkade sedan fodren till olika torrsubstanshalt.

Dels jämfördes vätskebalansen hos hästar som utfodrades med antingen ensilage med 45 procent torrsubstans eller hö. I denna studie skilde sig inte kroppsvikten hos hästarna åt men däremot fanns det skillnader i vattenintag. Hästarna som åt hö drack mer men hade ett lägre totalt vattenintag än hästarna som åt ensilage. Hästarna som åt hö hade även en högre koncentration av proteiner i plasman vilket tyder på en mindre plasmavolym. En mindre plasmavolym kan vara en nackdel vid hårt arbete vilket i den här studien talar till ensilagets fördel. Hästarna som åt ensilage hade däremot en något högre värmeproduktion och mer avdunstning av vätska från kroppen vilket i sin tur skulle kunna vara en onödig belastning vid uthållighetsarbete i riktigt varmt väder.

I en annan studie jämfördes hästarnas vätskebalans om de åt hösilage med 68 procent torrsubstans eller ensilage med 41 procent torrsubstans. Även här drack hästarna mer när de åt det torrare fodret men det totala vätskeintaget var lägre. Här fanns det ingen skillnad i koncentrationen av proteiner i plasman mellan de två dieterna. Hästarna fick även göra ett arbetstest och bedömas av kusken och man såg ingen skillnad i prestation eller temperament mellan de två dieterna.

Djupare läsning:

Connysson, M., Lindberg, J E., Essén-Gustavsson, B. & Jansson, A. 2009. Effects of feed deprivation on athletic horses fed a forage-only diet and a 50:50 forage-oats diet. Equine Vet J. 2010; 42 (38), s. 335-40.

Muhonen, S., Lindberg, J.E., Bertilsson, J. & Jansson, A. 2009. Effects on fluid balance, digestion and exercise response in Standardbred horses fed silage, haylage and hay. Comparative Exercise Physiology, 5(3-4), s.133–142.

  • Comments(0)//forskning.equinfo.se/#post129
« PreviousNext »